På grunn av den spesielle situasjonen denne våren ble det ingen vanlig avgangsutstilling for Bachelor- og Masterstudentene på fagområdet Grafikk og Tegning ved Kunsthøgskolen i Oslo.
Norske Grafikere er derfor glad over å kunne presentere en digital utstilling med nyutdannede kunstnere fra Grafikk og Tegning ved Kunsthøgskolen i Oslo.
Som professor och ansvarig för utbildningen på Grafik & Teckning på KHiO, och som konstnär som arbetar med grafik, är jag upptagen av att utveckla en teori beträffande grafiken från insidan och stärka dess profil inom samtidskonsten.
Hösten 2015 organiserade Grafik & Teckning seminariet Printmaking in the Expanded Field (Grafik i det utvidgade fältet). Detta resulterade i följande utställningar: Print Matters på Norske Grafikere 2017, vidareförandet av detta konceptet genom G & Ts deltagandet hösten 2019 på Graphica Creativa-utställningen på Jyväskylä International Print Triennial med titeln Hereafter, samt våra utställningar på Grafiska Sällskapet innan jul förra året och utställning på Ålgården i Borås i februari 2020.
Denna presentation av examensarbete från våra BA 3 och MA 2 examenstudenter på Galleri Norske Grafikeres websida våren 2020 är en fortsättning på diskussionerna som initierades av seminariet, och en del av vårt arbete mot att omdefiniera tryckets/grafikens roll innanför samtidskonsten. Samtliga examnestudenter från G & T på utställningen har deltagit på tidigare nämnda utställningar.
Det faktum att valet av media / teknik som konstnären använder vid en given tidspunkt i samtiden eller det förflutna återspeglar det ögonblicket – grafiken är inget undantag.
På vägnar av fagstab är jag stolt av att kunna presentera årets kull och vill ta tillfället i akt att gratulera alla med väl genomförd examen med spännande arbeten som sätter premisserna för den nya vågen av unga konstnärer som arbetar i grafikens utvidgade fält.
– Jan Pettersson
Professor och Fagområde ansvarig Grafik och Teckning
Avdelning Konst & Hantverk, Konsthögskolan i Oslo
Jeg lukker øynene og minnes platespilleren jeg hadde som barn. Den var i en rød koffert, bærbar, og jeg spilte singler jeg hadde fått av min onkel på den, mest Rock ‘n Roll, The Kings og sånn. Jeg pleide å sitte på gulvet på rommet mitt, også den dagen pappa kom og satt seg ned for å høre på singler med meg. Men platespilleren ville ikke spille mer, den virket aldri igjen.
Jeg er interessert i de fysiske sporene som mine handlinger og tilstedeværelse skaper, og bruker dette som utgangspunkt for mitt kunstnerskap. Til dette er tresnitt en viktig metode, der sporene synliggjøres. Jeg bruker hovedsakelig personlig materiale, som egne tekster, dagbøker, minner og fotografi som grunnlag for tresnittene. På denne måten arbeider jeg med minnet, med hva som trigger ditt og mitt minne.
Innen jeg fylte fem år hadde jeg allerede flyttet tre ganger. Det huset vi da flyttet til, er det jeg kaller barndomshjemmet mitt, og der ble jeg boende i fjorten år. Etter jeg flyttet hjemmefra har jeg flyttet mange ganger; i dag er et hjem for meg et midlertidig sted. Jeg har minner fra alle hjemmene jeg har bodd, utenom det aller første. Mange av objektene, rutinene og menneskene som skapte disse intime rommene, som utgjorde et hjem, er ikke i livet mitt lenger.
I masterprosjektet Leilighet 420 – fragmenter av et minne, har jeg brukt alle leilighetene jeg har bodd i som minnetriggere. Erindringene som ble utløst var ikke nødvendigvis knyttet til de spesifikke boligene. Ved å vende tilbake til steder jeg bodde, vekket jeg til live hendelser og minner om objekter, ting jeg hadde glemt. Jeg prøvde ikke å kopiere disse objektene som kom til meg, men heller gjenskape dem, slik jeg følte dem. Fritt oversatt fra hukommelsen, skar jeg ned alle de objekter, drømmer og hendelser som kom til meg ned i treplatene. Den repetitive sakte handlingen av å skjære ut, ble som en meditasjon, og fikk meg til å huske. Minnene krysset hverandre, tid ble relativt, og alt ble til en mølje.
Entering the installation, you are confronted with large cyanotype fabrics that are treated as walls or a boundary, the visual language is initially perceived as abstract. But as you enter, move around the space and look closely at images and material details, you will start to recognize various forms among the cyanotype prints, drawings on blue clay and some woodcut matrices of domestic objects occur floating around in the tactile blue walls.
An installation project based on the combination of my past and present two contrasting experiences from two different lands. This project is also about how I became aware of the state of in-betweenness and hybridity.
The journey starts with a pond in India, followed by the small jar of an aquarium and the mesmerizing experiences I have had with it. And then the sudden guilty feeling that made me decide to give up my aquarium, to give it back to the pond. And this was where my work
“Beyond the Aquarium” began. After coming to Oslo, I started to experience a transition period, one I could best relate to the aquarium I owned a couple of years back. It became a seed. I started with an image of an aquarium. This further expanded to encompass ideas of origin, culture and, finally, it became spatial. After entering the installation, one is surrounded by tactile, cyanotype walls, transparent or opaque; and gradually one starts to find traces of familiar forms and objects from everyday life.
The first three images are views from one of my experiments with the installation. The last two works are done as an extension to the aquarium project.
Here is a video which I filmed after 12th of March 2020 at my house, balcony, and some nearby places, in relation to my project ‘Beyond the Aquarium’.
Touch är en experimentell analog film där jag låtit kameran undersöka vit plastelina i närbilder medan jag känt i sökandet efter något ovisst. Genom arbetets gång har jag experimenterat i att finna en handgjord metod att förvandla svartvit film till färgfilm via färgade lampfilter.
Jag har närmat mig filmens taktila kvalitéer med bakgrund som konstgrafiker. Jag ser film som ett organiskt material med en egen vilja och liv. Den är känslig för beröring, förändringar och dör över tid. Som hantverk är arbetsprocessen i både analog film och grafik tvingad till ett kännande från början till slut, genom händer och genom ljus. Film som är ljuskänsligt kräver totalt mörker. Att arbeta i mörker kan inom grafik också innebära att inte se och förstå resultatet förrän pappret lämnar tryckpressen. Både grafik och film kräver en fysisk närvaro och använder samma verb i skapandeprocessen. Min bakgrund som grafiker tillät mig att närma mig film så som jag närmat mig kopparetsningar. Filmen blev min kopparplatta, något jag förstod vars yta kunde bearbetas, ristas eller påverka på olika sätt. Processerna i båda fallen sätter förtroendet till händerna, det oundvikliga och envisa arbetet med tester och experiment och det konstanta kännandet på materialet för att förstå det.
Traditionellt sett förbinds film till ett narrativ och ögonen används passivt. Min egen fascination för filmens materialitet gav upphov till Touch och som ett försök att knuffa åskådaren till ytan av bilden för att kontemplera materiellt närvaro. Bilderna visar spår av beröring och envist kännande där något så småningom verkar uppstå. Genom ett försök att trigga fysiska minnen av beröring önskar jag att åskådaren inkluderar sin egen kropp i tolkningsprocessen.
Mitt intresse ökade också för vad bilder kan skapa för fysisk sensation i kroppen och om det motsvarar det som sker i bilden. Jag ville skapa något visuellt fångande men som i slutändan också kan skapa en fysisk upplevelse. Något som inte beskriver vad vi ser men hur vi känner det vi ser. Kan vi uppleva det rent fysiskt, som att någon tar på oss? Eller påverkar det oss som ett minne av beröring? Jag ville flytta uppmärksamheten från det optiska till det haptiska och från ögat och tankens intellekt till kroppens.
Vad jag önskar av åskådaren som ser Touch är att vilja vara med filmen och att känna den, och vad som känns när färgerna förändrar det vi ser. Färg sägs kunna påverka oss känslomässigt, och våra känslor färga det vi ser.
I work with virtual reality (VR). With a head mounted display (HMD) on I create installations consisting of transparent materials and images such as 3D-models, animations, video-recordings, photographs and VR-sculpted parts.
Binary codes are numbers. Numbers can be translated into words. Words can be written images. Images are information. In my virtual installation I am surrounded by information. Information captured from both reality and solely produced within VR.
It’s a glimpse of how the digital blends more and more into our ‘real’ life raising the question of where reality lies.
Imprinted in the body of each individual is a language we carry with us. A silent language that we have never heard spoken. We use it to communicate with those who surround us. It is a language that exists prior to words, a language that goes beyond words. The language of the body is one of appearance, gesture, identity, and context.
Field of Possibilities consists of a room filled with smoke. The room is illuminated but, due to the smoke, visibility is reduced. Smoke is an ephemeral material. Sometimes it is motionless. Sometimes it oscillates.
It is never transparent, mostly translucent, sometimes opaque. It only indicates the presence of bodies and conditions, without revealing them. This is a work that is experienced through the senses, through palpable bodily awareness, through physical presence. It is a work in which you may find yourself lost, find yourself reflected.
My fascination with how we relate to the world around us and to other people is at the core of my practice. The body is our primary contact with the external world and any meeting with what surrounds us holds a multiplicity of interesting mechanisms.
Jeg forholder meg både til en observert verden og en symbolsk verden. Jeg er interessert i å se på livsløpet til tradisjoner og symboler, og delta i det gjennom eget arbeid. Det kan for eksempel innebære å reflektere rundt hva sjangre som portrett og stilleben kan være i dag, og hvilken funksjon de har nå sammenlignet med tidligere. Jeg opptatt av å se, og å vise et mangfold av narrativer.
Jeg bruker flere medier og teknikker; etsning og litografi, fotogravyr, maleri, foto, tekstiltrykk og tegning. Hver teknikk har spesifikke egenskaper og uttrykk, og de tvinger meg inn i særegne sett av arbeidstempo, energi, og motivkretser.
Fiktive roller og situasjoner er strategier jeg anvender i utformingen av et arbeid. Denne distanseringen er både et verktøy som hjelper meg i gang, og øvelser i empati og retorikk.
Eksempler kan være:
Utform oppdrag av typen “Speiderlag fra 1930-tallet søker fanemaker”, “Metallband søker grafisk designer”, “Flamsk mester søker personell til å utføre grafiske reproduksjoner”. Sett helst et årstall og sted for oppdraget, og utfør det. Ring en venn, få dem til å sitte stille foran deg.
Drodle på dyre materialer, glem at de er dyre.
Jeg samler slike formuleringer i en handlingsplan inspirert av ulike jobbseminarer jeg har vært på. Planen oppdateres når jeg ser det nødvendig. Den fungerer både som katalysator for nye arbeider og forklaringsmodell for gamle.
KOKOMO
ERSATZ
ZUGZWANG
TOMB RAIDER
CUANDO CALIENTA EL SOL
THE CARPET TOO IS MOVING UNDER YOU
Mitt masterprosjekt har flere titler som både referer til definerte serier av arbeider og egendefinerte uttrykk for tanker om hva arbeidet skal strekke seg mot. Installasjonen av arbeidene er i denne omgang et forsøk på å se det hele som én kropp av arbeider, komponert rundt en horisontlinje.
symbol [-å´l] substantiv ~en ~er sym·bol·en
1 (skriven eller ritad) figur med viss avsedd innebörd el. med innebörd i kombination med andra liknande figurer
SYN.tecken 2 JFR. beteckning
2 företeelse som på ett koncentrerat sätt ger uttryck för viss annan företeelse mer el. mindre tydligt SYN.sinnebild JFR. bild 3 symbolik 1 2
Genom att kombinera dessa två definitioner och få dem att samspela, skapas en form av meningsuppbyggnad såväl idémässigt som visuellt. Dessa kombinationer kan liknas vid kollage eller hur man med hjälp av bokstäver sätter ihop ord och till slut hela meningar. Associationer mellan de olika symbolerna kan på så sätt skapa en kontext och därigenom uppkommer en historia för betraktaren att avläsa. Som ett form av vokabulär för att dikta och/eller tolka historier. Den ena symbolen ger mening till den som står bredvid, som i sin tur för vidare narrativet åt den nästföljande, och så vidare. Genom att följa givna regler monteras satsdelarna ihop. På liknande sätt som instruktioner och symboler i monteringsanvisningar fungerar som information och förklaring för hur föremål ska hanteras.
Øistein oplændingekonge, som af somme kaldes den mægtige, men af somme den onde, herjede i Trondhjem og lagde under sig Øinafylke og Sparbyggjafylke og satte over dem sin søn; men Trønderne dræbte ham. Kong Øistein fór anden gang i hærfærd til Trondhjem og herjede da vide og lagde landet under sig. Da bød han Trønderne at vælge, om de helst vilde have til konge hans træl, som hed Tore Faxe, eller hans hund Saur; men de valgte hunden, thi de troede, at de da mest fik raade sig selv. De lod seide i hunden 3 mænds vid, saa gjøede den til to ord, men talte hvert tredje. Det blev gjort til den et halsbaand og lænker af sølv og guld, og naar det var sølet, bar hirdmændene den paa skuldrene; et høisæde var reist for den, og den sad paa haug som konger og boede paa Inderøen og havde sit sæde der, som heder Saurshaug[10]. Det er sagt, at det blev dens bane, at ulver gik paa dens hjord, men hirdmændene eggede den til at verge sit gods; den gik af haugen og fór did, hvor ulvene var, men de rev den strax isønder..3
1 Symbol. Svensk ordbok. 2009. https://svenska.se/so/?sok=symbol&pz=4 (hämtad 2020-04-07)
2 Den första definitionen syftar till mer eller mindre etablerade tecken/symboler som rent visuellt är menade att förmedla en viss typ av information såsom kemiska tecken, statsvapen, flaggor och/eller heraldik.
Den andra definitionen syftar till en viss typ av företeelse. Det vill säga ett mer abstrakt, idéstyrt innehåll hos den givna symbolen, såsom ceremonier, riter eller firande av ett eller annat slag. Denna form av symbol har ett visst bestämt symbolvärde och kan ta uttryck i gemensamma beteckningar såsom nationalsymboler och/eller vara förknippade med en viss typ av ideologisk hållning hos politiska partier, religiösa samfund, opinonsbildare, maktutövare eller liknande.
3 Sturlasson, Snorre, Norges konungasagor, övers. Emil Olson, Lund: C.W.K. Gleerups Förlag, 1919-26. https://heimskringla.no/wiki/H%C3%A5kon_den_godes_historia (hämtad 2020-04-19)
Med grafikk, tegning, sosiale ritualer og installasjon arbeider jeg omkring temaer som tid, forgjengelighet, syklus og minner.
Jeg søker materialer som bærer historier og som speiler mine organiske motiver. Jeg høster dem i min nærhet – kull, brennesle, blomster, mineraler og jord. Sanke, se, dissekere, blande, koke til det blir flytende blekk. Jeg ser fargen som en essens av en plass og en svunnen tid- et destillert minne. Å arbeide med organiske materialer innebærer å utforske tid– det er nedbrytbart og lysømfintlig – og jeg omfavner deres forfall, heller enn å konservere dem.
Jeg søker møter. Medmenneskelige møter over bålet, samtaler med materialet og kontakten mellom mennesket og våre omgivelser. Ved å se til den minste bestanddelen ved min egen kropp – cellen, og materialet jeg arbeider med – pigmenter, forsøker jeg å få en større forståelse og omsorg ovenfor dem. Jeg fokuserer på stedene vi ikke kommer til med det blotte øyet, mot det mikroskopiske. Og med fiksjon, poesi og tegning går jeg inn i en verden hvor mennesket og andre organismer smelter sammen. Når vi ser på mennesket og planterikets minste byggesteiner ser vi at vi er skapt av samme materiale: stjernestøv, eller mer konkret – karbon. Og det er dette jeg har arbeidet i Aske til aske – å lage farve av kull.
Hver tid har sin farve, og i vår ble det sort. Fra ask til aske. I prosjektet utforsker jeg treverket som matrise, som varmekilde og som ingrediens til blekk. Et asketre på Fagerborg i Oslo ble hugget til ved, brent til glød og kull på bålet. Aske og sot ble sanket for å bli til trykksverte og akvarellfarge. Jeg spurte treet hva vi delte, og det svarte karbon. Verdenstreet smeltet i hånden min. Det er noe magisk ved å se den sorte dråpen med blekk treffe det våte papiret og følge mønstrene som danner seg. Det pulveriserer og krystalliser seg på papiret, tegner urformer. Det likner blodårer, mose, krystallisering. Så fryser det. Iblant fryser det akkurat der det er på sitt mest spennende, i blant blør det ut i en sort overflate. Et frosset øyeblikk. Det er som å se inn i et mikroskop med blotte øyne. Jeg holder askecellen i hånden, eller er det karbonet kanskje? Et tverrsnitt av molekylet. Jeg ser nå at det sorte ikke kun er sort. Det er mykt, knudrete, silkeaktig, varmt, kaldt. Syklusen endte da tresnittet ble trykket med sin egen sverte.
Gjennom trykk, publikasjonner og objekter arbeider Kari Kolltveit med politiske kommentarer og strategier for overlevelse.
Gjennomgående temaer handler om det å kunne finne medning i det absurde og meningsløse, og overleve i en kaotisk, irrasjonell og truende verden.
Grafik, teckning, svärtan, linjen, analogt foto, skulpturer, pappersmassa, hönsnät, teater, tablåer, kentaurer, monster, hybrider, förvandlingsprocesser, stadier av liv, rörelse, möten, fågelbon, resväskor, tejp, bivax, broderi, loktapapper, svans av oblekt lin, svetsat skelett, pappershud, skal, tuppvingar, fårskelett, rådjur i upplösning, mullvadshänder, martovor, djurets blick, tänder, mjuka päls, pepparkornsögonen, de rädda djurens kroppsspråk, relationer, flocken, leken, villkor, något absurt, vackert, skrämmande, okontrollerbart.
Jag skapar en bank av fragment för att göra två och tredimensionella collage. Kombinationerna kan förändras, byggas om eller gå ur tiden, lika föränderliga som tillvaron. Att göra collage är som att lägga pussel, leka allvarsamt och känna sig fram för att få arbetet att börja leva. Jag samlar för att konservera minnen och bygger upp en värld, försöker frysa ögonblick och kanske skapa min egen himmel. Hitta ett sätt att få dem som är på väg bort att bli kvar hos mig.
När jag var liten funderade jag ofta på vad som skulle hända om bergen tog slut. Uppvuxen i en mellanstor stad i Mellansverige var det mycket som var och skulle vara just ’mellan’. Kanske fick de frågorna och de konstnärliga funderingarna inte så stort utrymme just då. Idag är jag vuxen och efter diverse utflykter i världen bor jag nu i Stockholm. Än idag funderar jag kring bergen, men mer kring hur vi hanterar naturen när vi bygger städer och vilka effekter den moderna urbaniseringen har på naturen. I mitt konstnärskap ligger detta som ett genomgående tema.
